Lite reflektioner kring senaste tidens diskussioner.

Jag tror, som många andra tror jag, på att saker griper i varandra och får konsekvenser. Samtidigt har vi inte riktigt tid att meditera fullt ut över vad saker egentligen är och vad de får för konsekvenser. Hela vårt samhälle bygger på att vi gör val i olika sammanhang, samhället bygger också på flöden, värden och en stor mängd andra saker. Vi utmanar varandra får olika positioner och utgångspunkter, enskilda och i grupp. Vårt samhälle eftersträvar jämlikhet, att vi skall kunna försörja oss och förverkliga oss själva. Fördelarna med vårt samhälle kostar, som alla naturliga system måste det löpande ske en anpassning, vi som människor anses ha stora fördelar i anpassningsracet. Den senaste tidens diskussion om skogsbruket visar som, jag skulle skriva, alltid tidigare att utgångspunkterna är så olika att perspektiven har svårt att mötas. I stort kokar perspektiven ned till civilisation v.s. civilisationskritik. För en miljöhistoriker finns det andra linjer, inte nödvändigtvis vad som brukar betraktas som miljövänliga, linjerna är inte heller nödvändigtvis småskaliga. Min slutsatts är att vi har byggt in oss i den här situationen med utgångspunkter som inte är direkt skogliga och skälet är att skogen omfattar hela vårt samhälle, det förvirrar diskussionen. En annan sak som förvirrar diskussionen är sammanblandningen av olika storheter som kultur, rättigheter och skyldigheter med ekonomi. Tillslut är min uppfattning att vi kommer att luta oss mot ekonomi och ordning, utan en ekonomi av en viss storlek finns det inga turister som kan besöka de orörda skogarna. Samtidigt måste vi sköta den övriga skogen så att vi inte tvingas ta av skog som inte bör röras.

18 jul 2021